Edvard Munch promenerade med två vänner längs en fjord utanför Oslo i solnedgången när himlen, som han skrev senare, blev blodröd och han kände ett oändligt skrik gå genom naturen. Det var ögonblicket. Han gjorde den första versionen av Skriet 1893, och sedan, som Munch var, gjorde han den igen, och igen. Det finns fyra versioner, två målade och två i pastell, plus en litografi som han tryckte så att bilden kunde spridas. En av pastellerna såldes för nästan 120 miljoner dollar 2012, vilket en tid gjorde den till det dyraste konstverket som någonsin sålts på auktion.

Gestalten som alla föreställer sig, det vågiga dödskallelika huvudet med händerna tryckta mot kinderna, skriker inte. Munch var tydlig med det. Personen hör skriket och försöker gömma sig från det, medan de två vännerna går vidare över bron, ovetande. Hela landskapet böjer sig och vågar i takt. Det är en av expressionismens grundläggande bilder, en konst som bryr sig mer om hur en upplevelse känns än hur den ser ut.

Därför passar formatet

Skriet är byggt av stora, flödande färgband. Den orangegula himlen, den blåsvarta fjorden, den bruna bron. Här finns inga små detaljer att slita med, inga realistiska ansikten, ingen skarp arkitektur. De långa böljande ränderna blir stora, tillfredsställande numrerade ytor, vilket gör det här till ett riktigt lättillgängligt kit trots att originalet ser vilt ut. Det är ett bra val om du vill ha en berömd målning utan porträttets precision.

Antalet färger är oftast måttligt, runt 20 till 30 nyanser, med mycket varm orange och rött upptill och kalla blå och gröna toner nedtill. En duk på 40x50cm passar den svepande kompositionen. De flesta blir klara på 10 till 16 timmar. Det går fort eftersom formerna är stora.

Så håller du virvlarna levande

Faran med Skriet är att alla de stora platta ytorna kan sluta som en målarbok om du målar var och en som ett isolerat block. Munchs kraft kommer av hur färgerna verkar flyta in i varandra. När du har fyllt de numrerade banden på himlen, gå därför tillbaka medan de fortfarande är lite fuktiga och mjuka upp gränserna mellan orange och gult, och mellan gult och rött, så att hela himlen pulserar i stället för att läggas på hög som en prinsesstårta. Tillvägagångssättet vi använder för abstrakta kit passar precis här, eftersom Skriet egentligen är en känslomässig abstraktion förklädd till landskap.

Den virvlande energin har mycket gemensamt med en annan berömd natthimmel, och lärdomarna om penseldrag kan föras över direkt. Om du inte har provat den än tar vår genomgång av hur du målar Van Goghs Stjärnenatten upp samma problem: hur du får en himmel att röra sig.

Den centrala gestalten är den enda platsen där du bör sakta ner. Håll den vågiga konturen säker. En darrig kant på det ansiktet förstör allt. Ta en liten pensel, andas och dra varje kurva i ett enda svep i stället för att dutta dig runt.

Var den passar hemma

Det här är ingen rogivande sovrumstavla, och det är poängen. Skriet fungerar i en ateljé, ett kreativt rum, ett rum där du vill ha en rejäl färgchock och lite dramatik. Orangen är högljudd, så ge den en enkel vägg och låt den äga rummet. En enkel svart ram håller fokus på färgen.

Bron och dess hårda diagonal är lätta att underskatta. Den raka gångbanan som skär genom allt det vågiga kaoset är det som ger bilden spänning, så håll kanterna skarpa trots att allt runt omkring virvlar. Måla bron och de två avlägsna gestalterna rent och låt sedan landskapet löpa amok i jämförelse. En varning för orangen och rött upptill: de är täckande och färgar av sig, så skölj penseln ordentligt mellan himlen och det svalare vattnet nedanför, annars smyger sig en fläck het orange in i dina blå toner och gör hela nedre halvan matt. Starka färger belönar en ren pensel mer än någon annan palett.

Du hittar den, och andra kit som satsar på stämning framför realism, i vår kollektion med abstrakt måla efter nummer. Bläddra bland fler färdiga dukar bland våra bästsäljare, välj din version av den röda himlen och gå och skapa något som känns som att det är på väg att skrika.